Operation Augusti

Efter två månaders semesterlättja med absolut noll motion och daglig McDonaldsmat följt av ostbågseufori har jag verkligen tappat stinget. Inte för att jag svällt upp TVÅ storlekar, det kan jag leva med, men för mig är det psykiskt jag lider av att inte ta hand om det fysiska. Jag är trött, grinig, anfådd. Kroppen värker, hjärtat bultar, blodsockret åker berg och dalbana. Är deppig och trött (men sover dåligt), stressad, har förvärrad PMS och jag bokstavligen känner hur musklerna förtvinar, vilket bådar mycket illa inför kommande säsong roller derby.  Så, idag fick det va nog. Köpte ett gymkort, tusen appar och obehagligt många kassar med nyttig mat (kvarg och äggvitor och sånt).
I morgon börjar jag Operation Augusti: en månads rensning och uppbyggnad. Ut med socker och alkohol, in med råvaror och daglig motion, gröt till frukost och proteinpulver i glasen, nu jäklar ska jag återta kontrollen. Nån som är på?

Annonser

I morgon börjar den, regnbågen.

Åh, den monumentala pridepeppen! Min stad är fylld till bredden med bubblande förväntan, glittrig ögonskugga, regnbågar och helrakade halvnakna män. Äger du en neongrön eyeliner som du aldrig använder eftersom den är är lite för mycket, langa fram den bara. Bästa tiden på året att bejaka sin inre dragdiva, leka med färg och ha fjärilar i håret. Too much is not enough.

André Penner, Pigments and palettes, JMZ Pride Makeup, Natasha Kudashkina, Lime Crime, AFP Deccan Chronicle.

DIY – unik fingerfärg

Har köpstopp på nagellack sedan länge, men det hindrar mig inte direkt från att vilja ha nya färger. Så igår pillade jag mig lite i naveln och blandade sen ett eget. Började med ett lager vit/pärlemor som bas, och tog sedan tre transparenta lack (som var inne på sluttampen av sitt liv och därför etikettlösa, sry för bristande info) i lila, rosa och blåmelering. Det går att blanda ihop i en flaska men jag målade helt sonika ett lager med varje. Har således min alldeles egna lackfärg nu, låt oss döpa det till Karin no 1: Testing testing. Har succé skrivet all over, kan jag tycka. Mot labbet!

I call her Red

När jag hade mitt knallröda hår var jag alltid i färd med att locka och piffa. Ostylat och lämnat hängande till sitt öde tenderar rött hår att gå borderline tonårspunk, det går inte att komma ifrån. Men, med en bandana eller några snabba lockar är det plötsligt  Jessica Rabbit möter Joan Holloway. Helt oslagbart, alltså. Sitter och plågsurfar Cherry Dollface‘s torials på youtube, nynnar på I call her Red från hunkadorable Jordan Catalano och undrar varför jag blev blond igen. Har svaga minnen av att det hade att göra med att det var en plåga i rumpan. Men ändå.

För att allting är finare med fåglar på

Hur bedårande är inte den här kuvertväskan för resedokument? Sprang på den när jag okynnesstrosade inne på Accessorize idag (den butiken behöver flytta från mitt kvarter, förgås snart av habegär), i någon suspekt blandning av papper och plast, komplett med små arkivfack inuti. Går på 59 riksdaler. Älsket, people. Älsket. 

Det lilla röda

Jag är ovanligt sminklös den här sommaren. Det kan stå i direkt relation till det kopiösa svettande jag ägnar mig åt, eller för att jag alltid är täckt i stora solbrillor och kletig spf. Men jag har ändå lyckats fastna för Body Shop Colourglide, 21 soft red. Är generellt väldigt förtjust i ljusröda läppar, trixet är bara att hitta ett som för den skull inte går åt rosa. Detta ser ut att vara rött som synden men är väldigt skirt och har en nära ceratlik i koncistens. Det är vad jag inbillar mig att 40-talets kvinnor hade på sig när de strömmade in i fabrikerna på dagarna. Naturligt uppklätt etc. Det sitter inte i oändlighet eftersom det är så mjukt, men det blir heller aldrig torrt eller flagigt. Godkänt för kyssar.