Färgstark (och magstark) budget

En av mina guilty pleasures i USA är utbudet av alla skojiga budget-beautygrejer som finns i vanliga apotek och liknande (utöver den enorma mängden av skojiga receptfria läkemedel givetvis). Både sånt man svimmar av lycka för, men även så mycket konstigt och en hel del inte så fräscha saker (typ ”Be a REAL girl, wear pink!” etc.

20150120_034043

Några exempel ovan:
– Det enorma utbudet av skrikiga hårfärger som inte kan gå annat än fel, som turkos hemmaombre! (ja okej kanske att Katta skulle lyckas).
– Det helt skamlösa krängandet av parfymkopior som det inte alls hymlas med utan snarare tvärt om: ”If you like Clinique’s Happy, you’ll LOVE this one”.
– Det totalt smaklösa och sliskiga utbudet av dofter, här ”ice cream frosting”.. på riktigt, vill man verkligen smörja ljumskarna med mjölkdoftande glasyr?
– Alla skojiga budgetlack som finns i hundra nyanser oavsett årstid och oftast har förvånansvärt hög täckning och hållbarhet.
– Att man inte behöver leta upp nån liten specialistbutik för att hitta udda saker som crazy partyfransar, de finns lite till höger om mjölken i gång 4.
– Alla söta förpackningar som kommer på köpet även när produkten i fråga bara kostar en dollar eller tre; tvål i rara plåtburkar med veckad tygkjol och handkräm med popkonst.
– Mängderna av nagellackspennor som man kan gå loss med. Megaälsk.

Beautymiss 1

123456789Ibland medvetet, ibland av misstag, ibland ofta, gör jag fel. Ibland vet jag om det, ibland struntar jag i det, och ibland är jag bara korkad. Oavsett vilket tänkte jag börja dela med mig av lite tabbar här på bloggy.

Miss 1: Förbrukar inte fina förbrukningsvaror
Jag idiotsparar på dofter (lotions och parfymer) som jag tycker väldigt väldigt väldigt mycket om eftersom jag inte vill att de ska ta slut. Ställer dem på hyllan för att användas vid ett ”särskilt tillfälle” och där står de sedan och prålar tills de blivit för gamla och luktar surt och det slutar med att jag alltså aldrig använde de saker jag älskar mest. Smart? Not so much.. Någon som känner igen sig?

Det har hänt mycket med Eva sedan Handendär skapade henne

Den snabba utveckling som sker inom medial retuschering skrämmer mig väldigt, väldigt mycket. Jag trodde egentligen aldrig att det skulle komma en dag när vi accepterade bilder som är så modifierade att människan bakom dem inte längre är igenkänningsbar (något som till och med är ett problem för skönhetsföretag som betalat multum för att ha en kändis på reklamen för sin produkt, men ingen ser vilken kändis det är). Men dit kom vi och där är vi. Och jag vågar inte ens tänka på vart våra barn kommer vara.


Jag tänker på det ibland, hur starkt kulturen påverkar våra värderingar. När jag skrev reportaget om kroppsutsmyckningar fick jag massor av kommentarer om hur sjuka vissa seder är – tänk att kvinnorna i Etiopien tänjer ut sina läppar med stora runda tallrikar…tänk att Burmas kvinnor går runt med tunga kopparringar som stretchar halsen, är de inte kloka? Och jag tänker att jag undrar vad de skulle säga om våra seder, våra kulturella skönhetsideal. Att vi skär upp våra barnmatarbröst och stoppar in stora runda påsar i dem, är det verkligen mindre konstigt än en gigantisk underläpp? Någon lasrar bort ärr och sprutar bort rynkor, andra ärrar sig själva med kniv. Lever vi inte alla bara enligt de normer vi måste för att bli accepterade, värderade? För att kunna höra till vår kultur.
Och för hoppet om att nå upp till en bild som är så fysiskt omöjlig, att vi inte kan komma dit utan att faktiskt modifiera våra kroppar. Eller bilden av dem.

Kanske det sämsta och finaste lacket

I Glossybox för maj månad låg en flaska turkos sockervadd med mitt namn på. Och den suger verkligen. Den täcker knappt med 2-3 lager, tar miljoner år att torka, och sitter inte särskilt länge. Men – jag kommer utan tveka att använda upp hela rara flaskan. För hallå, färgen. Färgen! Detta genidrag. Inte helt olik Aquadelic, men mintigare. 

bild (6)