Och så det där med självinsikten

183_34342290200_743_n

Appropå att sola, och att jag precis skrev att jag inte är varken känslig eller bränner mig i solen.. HIttade just en gammal bild från en resa i strålsäkra Indien.
Jag ba: *bara lite gyllene*

url-1

Annonser

Konsten att packa efter sällskap

En mycket spännande grej med att resa med andra bloggare som gillar tuber och cremer och som ägnar sig åt att testa, klämma, fota, recensera, läsa, skriva, internäta… är att det aldrig riktigt är..låt oss säga, ordning. Man springer mest runt och letar och rotar i varandras saker och ba Fick du några bra bilder från föreläsningen? Var är mitt minneskort!? ÄR DET HÄR SERUMET DITT ELLER MITT!?? Så här normal såg till exempel Cecilias säng ut på vårt rum under pressredan i Riga:

Den här helgen är det dock tvärt om. Både Tina och jag liksom tog för givet att den andra skulle ha ett ton grejer med sig och vi tog därför inte med oss… nånting. Vi har inget schampo. Ingen tvål. Men det är rätt befriande och enkelt, jag sitter vid fönstret och smetar täckstift över mina pms-bölder då och då men utöver det är vi mest som naturen skapat oss (fast lite smutsgare dårå).

Då tar vi det igen: STEP AWAY FROM THE LIGHT!

Så det är nu det händer, sommarens första hetta och solsvultna Svenskar släpps på gröngete efter ett halvår i idé och strålar sig sönderstekta i parker och landstugor. Hudcancer ökar lavinartat, så pliiiis skydda dig med spf (testa dessa) och glöm inte att du även kan bli brun (men inte bränd) av BUS vilket jag blev med råge i höstas.
Läs gärna mitt inlägg Burn baby burn och kom ihåg att det är okej att vara blek. Eller att åtminstone inte se ut som en läderväska i ansiktet.

Sen till väsentligheterna: Cancerfondsrapporten 2012 visar att 40 000 personer i Sverige kommer få hudcancer i år, och att den allvarligaste formen beräknas leda till omkring 500 dödsfall. Var femte svensk kommer få hudtumörer. Så snälla försök att inte dö i sommar, och känner du dig inte avskräckt kan du titta här (obs stark bild)

Saker som inte är likadana. Typ som silver och guld.

Eftersom jag började använda mitt hår som labbråtta redan i mycket skör ålder är det idag sällan jag misslyckas. Jag har redan gått i alla fällor. Det har blivit mossgrönt och cementgrått, det har gått av, blivit snaggat, you name it. Den största faran är såklart att köpa färga-själv-askar, eftersom håret reagerar lite som det vill. Men även det har jag numera bra pejl på. Så efter den oändliga peppen om nya anti-yellow-färgerna från Schwarzkopf kände jag mig kaxig nog att chansa och doppade mitt hår i en av dem. Jag var ändå redan blond, lite beigeblond till och med, med en vanlig utväxt, så det borde inte alls riskera att bli gult. Gult råkar nämligen vara det absolut vidrigaste jag vet på ett hår. När verkningstiden är slut är jag knallorange i hela huvudet. Så jag låter det sitta ett tag till. Till slut måste jag dock skölja ur för att inte tappa varenda hårstrå, och nyansen är an aning bättre. Fortfarande pippigult.
 Nu hör jag inte till sorten som låter skit vara och går runt och lider med fult hår. Innan kvällen är slut har jag tvättat håret 6 gånger med silverschampo, lagt i en toning, en nyansering och en halv flaska rosa för att neutralisera de varma tonerna. Och innan jag somnar är håret ljus pastellbeige-blont igen, och jag får massa spontankomplimanger för min nya hårfärg nästa dag. Nice save, men håret är typ tusen gånger mer slitet.
All in all: inte ett fan av nya anti-gul-blekningen.

Se även före- och efterbilder hos Tanja.